Stenåldern tog inte slut för att stenarna tog slut. – Detta är vår chans till omställning

Viruskrisen har förstärkt en redan pågående utveckling och som finansborgarråd i Stockholm är det något jag studerar noggrant, skriver Anna König Jerlmyr.

För några år sedan läste jag en bok som lämnade ett starkt avtryck på mig. The Singularity is Near (2005), skriven av futurologen Ray Kurtzweil. Det hör inte till vanligheterna att jag läser futurologer, men Kurtzweil är speciell. Han talade om internet före alla andra, har ett tjugotal hedersdoktorstitlar, är mottagare av USA:s främsta teknologipris (National Medal of Technology and Innovation) och är i dag utvecklingschef på Google.

      Kurtzweil har blivit känd för begreppet ”accelererad avkastning”, som på ett ungefär betyder att teknikens utveckling under 2000-talet kommer att vara exponentiell snarare än linjär. Istället för 1, 2, 3, 4, 5, 6 kommer vi att uppleva en utveckling som följer 1, 2, 4, 8, 16, 32. Det gäller datorer, AI, genetik, och mycket annat.

      Han tar ifrån tårna, och möjligen ska man ta spaningen med en nypa salt. Samtidigt går det inte att bortse från teknikens avancemang i våra samhällen, och vi verkar alla välkomna utvecklingen. 

      Logistikjätten Amazon har på ett årtionde vuxit från att vara ett anonymt startup-bolag i Seattle till att bli ett världsomspännande bolag som skapat världens rikaste man, grundaren Jeff Bezos. Amazon är inte ett varuhus ”fast på internet”. Bakom framgången ligger banbrytande AI och avancerad robotteknik. Samma historia är det med streamingjätten Netflix, också baserad på avancerad teknik som slagit ut tidigare giganter som Blockbuster och som i dag tvingar klassiska Disney till kraftfull modernisering. Inom banksektorn tvingas traditionella banker återuppfinna sig eftersom små fintech-bolag tågat in med banbrytande idéer och tekniker. Vissa av dem, som Paypal, har vuxit dramatiskt och är helt inne i värmen. Visste ni att man i USA kan ta emot statligt bidragsstöd genom Paypal?

      Teknikens kommande landvinningar är redan ett faktum. Hur ser framtiden ut? Min tro är att vårens viruskris kommer att stärka utvecklingen.

      När börserna kraschade i mars och sedan återhämtade sig i april var det de stora teknikbolagen som ledde återhämtningen. Samtidigt kämpar ”traditionella” näringar fortfarande för sin överlevnad. Det är beklagligt, men ett tecken i tiden. 

     På några veckor har vi slungats in i de digitala möjligheterna för möten och konferenser. Okända plattformar som Zoom har blivit ett välbekant namn för många, mig själv inkluderad. Både Microsoft och Facebook storsatsar på digitala möten, och Skype finns redan. Tvungna av viruskrisen har vi börjat använda digitala plattformar i helt ny utsträckning. De tjänsterna kommer att förfinas i takt med att användningen ökar, och kanske kommer vi att behöva resa mindre i jobbet. Världens rikaste investerare, Warren Buffet, har dumpat alla sina innehav i flygbolag. Också ett tecken i tiden.

     Viruskrisen har med andra ord förstärkt en redan pågående utveckling, och som finansborgarråd i Stockholm är det något jag studerar noggrant. Stockholm är internationellt erkänd som inkubator för nya tekniker. Vi skryter sällan, men faktum är att vi i ranking efter ranking ligger i topp fem i världen, tillsammans med bland annat Silicon Valley och Tel Aviv. Vi borde kanske skryta mer? 

      När jag blickar bortom de omedelbara åtagandena som måste till för att minska smittspridningen och för att rädda företagen är tekniken något centralt. Stockholm ska fortsatt vara världsledande när det kommer till nya tekniska lösningar på samhällsutmaningar. Men jag vill vad tydlig i vad detta betyder. Det är inte vi i Stockholms kommun som kommer med de geniala idéerna. Det är ni – samhället. Min uppgift, kommunens uppgift, är att hitta vägar för att ta emot era tekniska landvinningar och se till att de kommer till användning – t ex inom skola, vård, och omsorg – och att vi i kommunen skapar rätt förutsättningar för att ni ska kunna fortsätta bygga ny teknik.

      Under året som har gått har vi i det politiska styret gjort mycket i den inriktningen. För att nämna ett exempel tog vi beslut om att Stockholm ska bli en nod i Sverige för utvecklingen av artificiell intelligens. Stadens förvaltningar ska inte stå i vägen för artificiell intelligens, tvärtom. Vi har därför bland annat påbörjat en pilot med artificiell intelligens i skolan för att upptäcka lässvårigheter i tidigt stadium. När jag tänker på alla barn och föräldrar som kan slippa åratal av odiagnostiserad dyslexi (vanligt när jag växte upp…) blir jag både stolt och hoppfull. Det är såhär vi vill att tekniken kommer till användning.

      Jag ser fler möjligheter i krisens spår. Exempelvis läser jag om många krisande flygbolag runtom i Europa som räddas genom statliga stödköp. Här finns en exceptionell möjlighet för stater att ställa krav om en grön omställning av flyget, i linje med EU:s nya gröna giv. Stenåldern tog inte slut för att stenarna blev få. Oljeepoken tar inte heller slut för att vi tömt det sista oljefältet. Det handlar om att våga ta nya tekniska språng. Gör det nu. 

      Ja, jag är teknikoptimist och vårens kris stärker min uppfattning. Men under våren har jag också lärt mig en annan sak som kommer att vara helt avgörande för hur vi tar oss an tekniken, och förstår dess begränsningar. Allting börjar och slutar med människan. En app eller en skärm kan aldrig ersätta människans förmåga till omdöme, och inte heller vårt behov av empati och värme. Ett besök på ett äldreboende är allt som krävs för att förstå detta.  

     Det handlar om att hitta balansen. Förbli mottaglig för nya idéer och våga blicka framåt, men glöm aldrig våra mest grundläggande behov.